Om Roland Barthes och Punctum

Vissa bilder träffar som en pilspets, punkterar ända in i själen. Vi har, för att använda den franska teoretikern Roland Barthes uttryck, drabbats av bildens 'Punctum'. Kan vi förstå varför vissa fotografier berör oss och andra lämnar oss fullständigt likgiltiga?

Roland Barthes, som dog 1981 var en eminent fransk historiker, författare och filosof. Han var en av huvudgrundarna av semiologi (studerantet av former och bilder genom att tolka den sociala rollen av signaler och symboler).
I sin sista bok 'La Chambre Claire', i svensk översättning 'Det ljusa rummet', behandlar han termerna punctum och studium som enligt Barthes skiljer sig ifrån varandra som intresse eller uppskattning skiljer sig från förälskelse eller till och med kärlek (men de kan samexistera i en och samma bild).
Studiumet är åskådarens attraktion till en bild väckt av nyfikenhet, kulturell bakgrund, intresse, något vi gärna vill studera.
Punktum å andra sidan är en detalj som fångar ögat, pockar i minnet, väcker ömhet. Liksom hos Proust- när han biter i Madeleinekakan och känner doften av kamomillteet- expanderar detaljen, vecklar ut sig till något mycket större. Ofta oförklarligt, alltid ordlöst.

"Verkan finns förvisso där, men det går inte att få korn på för det finns inget tecken, inget namn, för den; den är knivskarp men landar samtidigt i dunkla områden inom mig och den är gäll och kvävd på samma gång, den skriker i tystnad. En märklig motsägelse: en blixt som svävar" (sid. 77-79)

Enligt Barthes är punctum är x-faktorn i bilden som ingen analys kan hjälpa till att upptäcka. Kanske är det något förvånande att Barthes, som är en fullblodigsanalytiker, insisterar på detta. Han tillägger dock att minnet kan hjälpa till att förstå vad i bilden som är punctum, vilket jag tolkar som att man måste utgå från varje människas unika och komplexa individ och kan därmed inte kan förlita sig på universala koder. Vilket också torde vara varför han finner det så svårt att klassifcera, även om man kan hävda (och det vill man sannerligen om man är fotograf) att varje fotograf har en unik stil, är punctum ofta utanför fotografens kontroll och kan vara mycket godtyckligt (en kedja som liknade den min släkting brukade bära),en förklaring varför Barthes också finner det så svårt att klassificera ett fotografi.
En annan är att han anser att fotografins komplexa uppbyggnad, som har att göra med det närmast indexikala förhållandet till verkligheten, blockerar förmågan att se fotot självt. Vad än fotot visar ser vi det inte, bara den/det fotot representerar.

"Ett visst foto skiljer sig i själva verket aldrig från sin referent ... åtminstone inte omedelbart eller för varje betraktare ... Fotografiet är till sin natur något av en tautologi: här är en pipa alltid och oföränderligen en pipa." (sid. 14)

Med mina egna fotografier försöker jag på denna punkt bevisa att Barthes har fel. Jag vill tvinga betraktaren att se fotografiet, inte referenten. Med andra ord detta är inte x det är en bild av x som Magritte påpekade i sin målning "Ceci n'est pas une pipe". Eller för att kvotera Godard "Pas une image juste, juste une image", "Inte en riktig bild, bara en bild".

Intressant att veta kan vara att startpunkten för "Det ljusa rummet" var när Barthes sörjde sin mor som just gått bort. En kväll sorterade hennes foton och ju fler bilder ( många var " ... bara delvis sanna, och därmed falska"... sid.95) han såg dessto mer ville han hitta en sann. Han hittade han 'henne', avbildad som treåring, ett barn han aldrig känt, men ändock- där var hon. Han finner hennes sanning endast i Vinterträdgårdsfotografiet som inte liknar den älskade men fångar hennes eidolos, natur. Fotografiet reproduceras ej i boken- för någon annan än Barthes skulle bilden kunna, på sin höjd, artigt betraktas som ett studium.

Läs mer i :
Roland Barthes "Det ljusa rummet" (Värnamo, Alfabeta Bokförlag, 1986)
I engelsk utgåva heter den "Camera Lucida" (London, Vintage, 1982)

 

Av Roland Barthes på svenska finns också:

Kritiska essäer
Litteraturens nollpunkt
Mytologier
S/Z
Kärlekens samtal